Stjarnfrukt

The Pirate (1948)

Jag har en liten förkärlek till gamla filmer.
Jag kan kritisera det gamla töntiga storylines samtidigt som jag inte kan motstå charmen.
En av mina favoriter från förr är en mindre musikal med Judy Garland och Gene Kelly.


The Pirate från 1948

Har älskat denna filmen sen jag var liten!
Helt klart Gene Kellys SNYGGASTE roll!!!!!!!!!  han e ju bara underbar!
Och Judy Garland är en favorit genom tiderna. Helt fantastisk människa!
Härifrån kommer klassiska låtar som "Be a clown" och "You can do no wrong"
Den är underhållande och romantisk och rolig! Alla bedrar och vilseleder varandra för att få det dom vill ha!
Värd att se bara för att få titta på Gene Kellys tushie ;P

Matane! ^^

Godkväll.

Jag såg nyss en film jag inte alls förstod! Fast ändå tyckte jag att den var bra!
Mycket konstigt..
Detta var filmen iallafall:



Mycket var oförståerligt men den var faktiskt gaska kul.
Är ingen sucker för drama med denna var inte helt värdelös. (kan ha att göra med att huvudpersonens bror var i ett homosexuellt förhållande med en man som var URLÄCKER! Tyvärr var han bara med i en scen eller så..)
Som ni förstår är jag delad...
aja..

Men fan om det ska krävas så mycket för att hitta en karl!!
inte konstigt att jag e singel..

..Ja jag älskar ochså hundar..
hihi

Matane!

Braveheart


Jag saknar nånting att brinna för, något som jag VILL göra så mycker att alla hinder försvinner.
William Wallace i Braveheart förvandlar sin ilska mot engelsmännen till en kamp för frihet åt hans folk.
Han bortser från alla problem, säger aldrig "jag orkar inte", agerar istället för att prata om att agera och riskerar sitt liv för att andra ska få det bättre. Han har mod.
Önskar att jag hade lite av hans mod.
Visst är mitt liv inte alls fullt av förtryck och krig men ... jag vill också stå på mig och skrika "frihet!!"
då jag tycker att något är galet.
Men då kommer vi ju till frågan, Jag har sällan personliga känslor och åsikter om någonting!
Det är inte ofta jag kan säga mer än ett " ånej vad tråkigt" och det har kanske hänt en gång i mitt liv som jag tittat på nyheterna och faktiskt blivit intresserad av en katastrof eller liknande.
Är jag känslokall?
Nej
Tror inte det iallafall.
Känslor har jag, men jag vet inte hur jag ska uttrycka dem. Jag håller ganska så mycket inne och har inte något behov av att få ut det.
Förutom då det kommer till känslor om män. Men då var det ju det här med modet...

På tal om män så börjar jag fundera på om jag kan älska någon.
Jag tycker om en kille om han ser bra ut, bra människa, är bra på att kyssas och visar ett intresse för mig.
Men så fort jag har fått känslan av att en kille är seriös så blir jag en Bitch. Elak. Evil.
Det bara blir så...Jag kanske får för mycket självförtroende eller så kanske jag blir räddd och omedvetet stöter bort honom på det sättet.
Jag ser alltid det jag INTE gillar hos en potenciell partner och säger til mig själv att han inte är något för mig.
Samtidigt så blir jag aldeles nojjig och flyger på rosa moln! Bara för att han tycker om mig!!
Jag vill bli kär!
Men jag kanske är rädd för att bli kär i fel person! Det värsta jag varit med om var när jag gjorde slut med min pojkvän och sen dess har jag inte velat varit i ett förhållande för jag vill inte såra honom då jag dumpar honom!
Så är det nog!!!
Har alltid haft skuldkänslor över det.
Jag hatar att göra illa andra människor!!

haha xD
nu vart det värsta brainstormingen här!
^^'
men men
det behövdes, för nu är min hjärna lite lättare! :)
anyway
Matane! ^^




fundamentally a love story