Stjarnfrukt

Sommaren i Göteborg var fantastisk! Visst kunde den ha varit bättre, med fler soliga dagar, människorna man saknar från Jämtland och kanske ett dopp i havet. Men nu då vintern snart är här tänker jag tillbaka och minns bara de underbara dagar och nätter vi satt i parken och drack vin, klubbarna vi dansade häcken av oss på och alla de människor vi träffade!
Nu är det grått, blött och kallt ute och jag känner hur energin snabbt försvinner. Jag saknar naturen hemma i byn där jag kan le åt en snötäckt gran eller känna mig fridfull och nöjd, sittandes på en sten vid sjön. Det finns inte riktigt här. Det är få gånger jag känner världens magi. Ibland då jag går till jobbet en tidig morgon, ser ett färgsprakande lövträd eller då fullmånen försiktigt tittar fram bakom ett stadsbelyst moln kan jag komma ihåg att universum är vackert.
Har egentligen ingen lust att stanna över vintern men tror ändå att jag ska kämpa mig igenom den, försöka spara lite pengar och dra iväg till något varmt land i april, Jobba och ha roligt en säsong någon annan stans. Är det någon som vill hänga på så säger jag inte nej.

 

Visst är livet inte helt pissljummet, jag bor ju med Linda! Bästa roommaten och snart förlorar jag henne! :'( Vad ska jag göra utan dig min käre vän? Kommer det fler spontana fyllekvällar och dagar vi ser tjugo filmer och trycker i oss choklad och chips tills vi nästan kräks? Ingen som tvingar mig se Grays Anatomy eller diskar då jag har lagat mat!
Ja, nu låter det ju som världens undergång och det var ju inte meningen. Haha, det här skulle ju bli ett positivt inlägg och så lyckas jag vända på steken iallafall! SÅ illa är det inte!
Haaah... Det är väl bäst jag slutar skriva innan jag börjar babbla om jordens undergång eller nåt. ><

Matane! ^^